Trogna läsare (vi vet att ni finns, även om ni inte hör av er, svarar på våra mejl eller syns i besöksstatistiken. Kul, hörni, jättekul, kom fram nu! Vafan? Kom igen, det är faktiskt inte roligt längre.) kommer kanske ihåg att vi påbörjade vår imponerande och på alla sätt förbluffande serie Garnskning -06 för ungefär ett år sen. Den skulle heta Granskning -06 men vi stavade fel, gång på gång. Hursomhelst var det en genomgång av våra finfina politiska partier i Sverige. Så här ett år senare kan det vara spännande att följa upp och gå igenom vad som har hänt och hur partierna har påverkats av Gmk. För att börja med de borgerliga:
Moderaterna har fortsatt på den inslagna vägen - att försöka få folk att ignorera att de är moderaterna. Reinfeldt insåg tidigt att antalet sura höginkomsttagare inte räcker till för ta regeringsmakten, man måste få sura låginkomsttagare att rösta på en också. Men den inledande Reinfeldt-yran har lagt sig en aning, likt en 10-åring inför morsans nya kille har en osäkerhet spridit sig - vem är den här snubben egentligen, vad vill han och varför?
Kristdemokraterna: För ett år sedan var det tydligt att Alf Svensson hade varit en tillgång för partiet medan efterträdaren såg ut som en otecknad version av långben och var lika upphetsande som en försäkringstjänsteman i Gävle. Idag är det Alf Svensson som tynger partiet med sin strålkastarkåthet och turnerar med såväl Ian som Livets Ord, medan efterträdaren...fortfarande är Göran Hägglund. Men han har i alla fall hittat en ny position som företrädare för det nya skattsänkarpartiet och kd riskerar inte längre att åka ur.
Centern har nog inte varit så kontroversiellt sen nazi-tiden på 30- och 40-talet. Helt plötsligt blir de attackerade av ett tovhårsgäng och slutar vara ett mittenparti. Och mitt i all nyliberalism förlänger Maud Olofsson sina förvirrade tal med att ge ut en förvirrande bok fullsprängd med nya floskler. Spännande, men högervridningen kan kosta landsbygdsröster vilket är bekymmersamt eftersom ingen annan röstar på dem.
Folkpartiet gör ingen hemlighet att "liberalism" har olika betydelser beroende på vem som använder det. Det kan betyda en slags "frihet under ansvar" där folk får leva som de vill, så länge de inte bryter mot lagar eller försämrar för andra. Den definitionen har dock inget med fp att göra. Fp tycker istället att ett liberalt samhälle innehåller massvis med övervaknings-kameror, buggning, obligatorisk underlivskontroll av flickor med ursprung i Afrika, betyg för uppförande i skolan och språktest för alla invandrare. Undrar vad Svenska Akademien har att säga om semantiken i den definitionen.
Två obehagliga populister gör gemensam sak för att lite krampaktigt hänga kvar i rampljuset. Bilden har vi snott från den här sidan. Dom har nog snott den från nån annan. Kanske under pistolhot, vad vet vi. Historien om Stig Berglings medlemskap i vänsterpartiet, däremot, är uppfriskande konstigt. Både Stig och (v) har väl, mer eller mindre, definierat sin egen existens utifrån förhållandet till Sovjet, kanske är det därför. Men det är förstås mycket allvarligt att en man som självmant bytte namn till Eugen Sandberg får bli medlem i ett riksdagsparti.
Den här mannen, Patrik Isaksson, även känd som...eh, nej förresten, vi vet ingenting om honom, är intervjuad i Expressen idag. Kraftwerk sägs ha som idé att göra musik som den skulle låta om robotar försökte härma människors musik. Desvärre skulle den nog mest låta som Patrik Isaksson. Husomhelst "sågar" han Lordis musik, vilket ingen normalt funtad varelse kan bry sig om. Vad som är mer obehagligt är att han varnar för att ett samarbete med Lisa Miskovsky kan bli aktuellt. Det skulle nämligen förskjuta perspektiven rätt rejält. Betonggolv, Selda i På stan, testbilden, Tullinge Centrum, snöslask och fiskbullar är exempel på rövtrista saker som hastigt och lustigt skulle kännas som uppiggande och spännande inslag i vår vardag. Finns det inte nån myndighet som kan gripa in i tid? Betalar vi inte skattepengar för att slippa sånt här skit?
Alldeles för sent har vi bestämt oss för att snabbgarnska det hastigt växande nördpartiet Piratpartiet. De må ha en finfin logga och en flashig hemsida men vi misstänker att dess medlemmar är nördiga enstöringar, rakt av. Kom igen, vem orkar starta ett parti med ett sånt smalt fokus om man inte har en sjukligt snedvridet syn på vad som är viktigt i livet? Bräckliga, bleka och lite svettluktande grabbar med dimmiga begrepp om vad solsken och sociala relationer kan vara. Ok, vi har ingen aning egentligen, men styrelsen består bara av blekfeta grabbar och de brukar ju ändå vara en lite mer repressentativ klick av partiets sympatisörer. Själva sakfrågan då? Givetvis är det nån juridikstudent eller liknande som har fått formulera ideologiska texter om upphovsrätt och frihet. Lika givet är att de flesta sympatisörer bara är för snåla och ego för att pröjsa för film och spel, de ideologiska omskrivningarna kan de förmodligen knappt stava till - där finns ju inte ett lol ellet wtf så långt webbkameraögat når. Egentligen är drivkraften hos piratpartisterna ungefär desamma som för bolagsjättarna de försöker slåss mot - att inte förlora några stålar.
Gmk har aldrig försökt dölja att vi tycker att rätt många är ganska korkade...och att vi är rätt smarta*. En person som däremot ofta argumenterar som en drängfull, skånsk villaterrorist är Hanne Kjöller. Ändå får hon skriva krönikor i Dagens Nyheter (mot betalning!), medan Gmk får nöja sig med att vara förbittrade, obetalda blogg-"entusiaster". Nyligen var Hanne ironisk över att gotlänningarna inte vill ha svinhöga biljettpriser på sin båt. Argumenteringen gick i korthet ut på att gotlänningarna har sig själva att skylla att de har valt att bosätta sig på en ö istället för nåt ställe med vägbro och pendeltåg och Max von Sydow och lattebarer och sånt. Hon vill helt enkelt inte att hennes skattepengar ska subventionera gotlandsfärjan. Förutom att Gotland skulle dö ekonomiskt och allt sånt, kan man ju undra vad 60 000 gotlänningar tycker om att subventionera Hanne Kjöllers tunnelbana och Essingeled. Hur tror hon att det finanieras? Bingolottförsäljning? Skramling på stan?
På tal om vägavgifter och sånt, var inte Annika Billströms senaste utskällning av moderaterna det oärligaste på länge? Trist om de inte respekterar folkomröstningen, men vem var det egentligen som körde över väljarna i den här frågan från början? För övrigt orkar vi inte ens börja älta de andra partiernas agerande i den här frågan. Ibland blir man bara trött.
*Och snygga, sociala, ödmjuka, spirituella, med härlig violdoftande andedräkt och ena hejare på rövkrok.
Sommarens feberhetta göratt man ställs inför viktiga och potentiellt förödande val som stilsäker ungdom (gäller egentligen alla åldrar men vi är mest intresserade av oss själva, som vanligt). Ett knivigt val är shortsvalet, vilket visar sig innefatta ett helt gäng (två) med subval.
Val 1:Att visa sina bleka, håriga och allmänt anskrämliga ben eller att låta dem svettas innanför tjockt och frodigt jeanstyg. Det är i många kretsar full legitimt att säga upp bekantskapen med shortsbärare, men nackdelen med att behålla jeansen på är att benen riskerar att mögla sönder av all värme och fukt.
Val 2: Khakishorts eller naken. Det mest maoistiska klädmodet sen, ehem, Mao, är de svenska khakishortsen. Vilket annat plagg bärs så stolt av såväl 16-åriga förortsglin som deras demente farfarfars kusin? När man trodde Sverige hade kastat Sovjet-bojorna för gott dyker detta oansenliga plagg och lägger sig som en beigegrå matta över mansmodet. Helt plötsligt blir det pinsamt tydligt att svenska mäns modeintresse, eller kanske framför allt modekunskaper, fortfarande befinner sig på lågstadiet. Kan inte en enda person skita i att det är praktiskt och ta på sig nåt mer spännande - mjölkkartonger, bävernylonbrallor eller kanske en rejäl gethårskaftan?