Gnäll och beröm, del två miljarder
Att gnälla på Aftonbladet är ungefär lika uttjatat som det är oundvikligt. Finns det till exempel någon sämre läsning än Fredrik Virtanens blogg just nu? Det är tveksamt, killen får NHL-spelare och överbetalda golfproffs att verka vara värda sina mammutlöner i jämförelse . Men man får inte glömma bort att hata Expressen också, de använder sig ju fortfarande av Linda Skugges tjänster. Hennes blogg är en uppvisning i hur man minimerar allmänintresset och maximerar blöjexponeringen, fan, hon kan väl fråga nån annan om vad som kan tänkas vara intressant om hon inte lyckas klura ut det själv. Och då har vi inte ens nämnt Ebba von Sydow, den enda människan som kan få Crazy Frog att verka intellektuell.
Hursom, lite positiv kritik kan vi dela ut också. AB:s Robert Laul har en exemplarisk blogg, om än i ett begränsat och nördigt ämne. Och Aftonbladet har dessutom allt av Jan Stenmark på sin hemsida. Och hur man blir så jävla bra som honom vet vi inte.
Kolla bara:
Mobbing, del två
Vi tänkte hålla på den här ett tag till, men skit samma, här är andra delen av Garnskning -06, vår felstavade granskning av riksdagspartierna inför valet -2006. Första delen hittar du härSå har då turen kommit till riksdagens i särklass minsta parti - Miljöpartiet. Partiet stoltserar med frejdiga och skrattretande 4.6% av rösterna, men med bananmonarkin Sveriges verklighetsfrånvända logik har de ändå lyckats bli rikets näst mäktigaste parti.
Blek och trött är en vinnarformel om man vill bli språkrörPartiledare: Nej just det, mp har SPRÅKRÖR, en tanke som bygger på idén att två ointressanta politiker ska klara sig lika bra som en intressant. För tillfället är det Peter Eriksson (lurvig, blek man) och Maria Wetterstrand (olurvig, blek kvinna) som båda har lyckats klamra sig kvar längre än den genomsnittsliga språkrörslivslängden (=så lång tid det tar för Per Gahrton att ställa undan lien i ladan, pumpa däcken till Monarken, vänta på att alla smågrodor ska korsa vägen, cykla in till byn och vänta på tåget för att åka till närmsta stad med telefonkiosk och ringa till partikansliet med uppmaningen att hitta nån annan, kanske lurvigare). Båda har bra föruttsättningar att tilltala breda folklager: en fåordig norrlänning och en av endast två kvinnliga partiledare. Således borde det vara ett mysterium att de parkerar runt fyra procent i opinionsmätningarna. Borde vara alltså, det är förstås inget mysterium på riktigt.
Väljare: Varken tordyvlar eller 14-åringar har rösträtt vilket slår orättvist hårt mot mp. Partiet får förlita sig till förstagångsväljare och metereologer.Om mp vore musik: Fetlätt: Peps Persson!
Politik: I allt väsentligt är de som vilket vänsterparti som helst, fast utan diktaturkramandet. I övrigt finns det mycket som de vill säga nej till, vare sig det gäller vägar, järnvägar, central-regering, plastpåsar, skägglöshet, städer eller 3G. Det har fungerat som ett sammanhållande kitt och partiet har rört sig som en enad komposthög vartän de har färdats. Men på sistone har en spricka kunnat anas bakom den förut så enade jordmuren, partistyrelsen har nämligen börjat prata om såväl regerings-samarbete som nedtonat EU-motstånd, vilket gräsrötterna (de mänskliga) har svårt att tycka om.Symbol: Maskros. I dagsläget det enda partiet i Sverige med en passande partisymbol.Bakgrundstönt: Här kan man egentligen välja och vraka; Eva Goës, Per Gahrton eller hon den där landshövdingen på Gotland (dock inte Zaida som vi har ett gott öga till). Men valet föll istället på före detta språkröret Birger Schlaug. I all evighet har det gnällts på att mp:s inflytande på politiken har varit minimalt, bland annat under hans ledning. När de äntligen får chansen att vara med och påverka får snubben krupp och blir så förbannad att han lämnar partiet! Eh?
Gmk tippar: Mp har åkt ur riksdagen förut och kan göra det igen. Men med stödröster, desillusionerade vänsterpartistväljare och älgar med röstkort ska det nog gå vägen. Däremot får de inrikta sig på opposition eftersom (s)torebror ser ut att knarka/supa/fumla bort alla sina röster.
Länk till miljöpartiets hemsida
Kontakta oss på
grabbenmedkniv@spray.se. Som sagt så äger vi Spray.
Garnskning -06
Rubriken skulle vara "Granskning -06" men vi är för slöa för att ändra det och så är det med det. Vi på Gmk inleder härmed vår garnskning (fan) av de politiska partierna inför det spännande riksdagsvalet 2006. Från början var tanken att granska varenda litet kommunalparti. Det skulle vara sjukt jobbigt, upptäckte vi snart. Sölvesborgspartiet, Vänsterdemokraterna och Sveriges pensionärers intresseparti får ursäkta, men vi skiter faktiskt i er. För att inte tala om GUD-TROLL-HÄXOR-VÄSEN OCH KOSMISKA KRAFTERS-Parti (4 röster i senaste riksdagsvalet) och KLONING NEJ TACK JAG ÄR EN UNIK MÄNNISKA-Partiet (3 röster).
Nej, vi börjar med ett parti som i vanliga fall (senaste riksdagsvalet undantaget) lockar lika enorma väljarmassor som ovan nämnda partier: Folkpartiet
Partiledare: Lars Leijonborgs största framgång sägs oftast vara att han har lyckats plocka ögonbrynet till att numera bestå av två helt separata och autonoma enheter. Det stämmer inte riktigt, hans största framgång är förstås senaste riksdagsvalet då folkpartiet blev tredje största parti. Detta trots att LL:s karisma är, ja, vad säger man? Han är lika kul som att äta tvål och skulle vara svår att upptäcka om man så delade bäddsoffa med honom.
Att Lars gör Hitlerhälsning på bilden har vi inte tagit med i bedömningen.
Väljare: Tydligen består 13.3% av Sveriges befolkning av ledarskribenter. Någon annan röstar väl ändå inte på dem?Om Fp vore musik: EskobarPolitik: Fp har ganska länge varit Diet-Moderaterna och kommer nog alltid att fortsätta att vara det. Men kryddat med lite xenofobi lyckades de få med sig alla de där ledarskribenterna som tidigare röstade på Ny Demokrati, en väg som de tycks fortsätta på. Fp har dock ett invandraralibi (jämför med s.k samvetsnegrer i amerikanska actionfilmer, alltså snubbar som dör efter en tredjedel av filmen, men som ändå är med för att visa hur fördomsfri regissören är) i Mauricio Rojas. Symbol: En blåklint, alltså en blomma. Blått och sen blått. Bakgrundstönten: Jan Björklund. Shit, mannen är the bakgrundstönt. En sån där populistisk lirare som skulle innebära en katastrof för partiet, om partistrategerna inte hade opererat in en apparat som ger honom en elektrisk stöt mellan tånaglarna så fort han säger något. Gmk tippar: Nästa år gäller det för Leijonborg och hans mannar att få alla ledarskribenter att gå och rösta. Sofflocksliggandet från EU-valet får inte upprepas. Men Fp brottas med ett problem av gigantiska mått - tidningsdöden. Dessutom har gratistidningarna inga ledarsidor. Och på ett kamikaziliknande sätt väljer Fp att samarbeta med Moderaterna som vill ta bort presstödet... Fp-väljare är en utrotningshotad art.Länk till Folkpartiets hemsida:
Citat
Fejktraktor berättar att denne låg hemma och lyssnade på Modest Mouse och åt brie. Naken. En hel dag. Vi på Gmk öppnade dörren, bländades av de många solstrålarna och bestämde oss för att skita i att göra ett ordentligt inlägg och bara kolla på Walker Texas Ranger på dvd. "Trying is the first step to failure" som det heter.
Klyschångest
Brukar du vakna på en valfri måndagmorgon med en två dagar gammal bakfylla och ha ångest? Du börjar kanske kontemplera över att alla dina polare är antingen smartare eller dummare än du och att du borde byta umgängeskrets? Oroar du dig för om Daft Punk fortfarande är tillräckligt coola för att få hänga på din vägg(deras affisch, menar vi förstås, skärp er nu)? Är det jobbigt att läsa dagens DN med artikeln om
den nya könssjukdomen som har nått Sverige och vars symptom känns obehagligt bekanta? Har du fyllt 26 och du misstänker att du inte kommer att träffa så många som är så mycket roligare än den 27-årige halläning du stundom hänger med nu? Börjar stressen över att inte ha besökt nåt av uteställena som
Nöjesguiden rekommenderar göra sig påmind? Eller att du inte kan komma på nåt bättre och intressantare än Nöjesguiden att referera till i din text om ångest?
Grattis i så fall, du har fått klyschångest. För att förtydliga: det handlar inte om att ha ångest för klyschor (ex. då satte jag morgonkaffet i halsen, det är nog bra att ha gjort lumpen i alla fall, passa på att res nu när du är ung) utan att ha klyschig ångest. Vi har på vårt vanligt pedagogiska vis illustrerat detta med en slags tabell (ju högre poäng, desto mer klyscha):
- Oro för sjukdom: 9 klyschpoäng
- Oro för könssjukdom 4 kp
- Obehagliga bekantas bekanta 9,33333 kp
- Måndagmorgonångest 10 kp
- Oro för brist på hjortronsylt 2,3 kp
- Oro för att den där tysken som försöker intressera dig för hans liesliparföretag på Gotland ska komma tillbaka och irritera dig på jobbet* 0,1 kp
- Krypande känsla att man håller på att bli tillsammans med Johan Hakelius 5 kp
- Frustration över att fortfarande inte vara tillsammans med nån i The Tough Alliance 6kp(och stigande)
- Panik över att kanske inte hinna arbeta sig upp till en sån position på jobbet att du kan vara otrevlig mot panchisar innan den där gubben som kommer in och trakasserar dig på ditt sommarjobb dör 3,9 kp
- Ångest över att bara ha klyschångest 7,5 kp
Klyschångest och sotfläckar i ansiktet* Byggd på en sann historia
Ett inlägg utan struktur
Vi sitter och knarkar och lyssnar på svängiga bitar från hela världen (den anglosaxiska). Det är ovant att säga men både
M.I.A och
Chromeo är ju lika bra som oss. Chromeos "Rage" säger allt om alla de där polygama förhållandena vi har haft oturen att ha med
Linda Skugge och
Mikael Persbrandt, för att bara nämna några.
Helt sjukt att de tackade nej till vår minifestival i Michael Nystås bastu, med chokladhjul och allt. Och
Rockrambo på gitarr. Världen är sig sannerligen inte lik sen Ölandsbron byggdes. Fuck you bro! som kidsen på vår gata säger åt oss.
För övrigt berättar nämnde Michael att han träffade på
Zaida Catalán i ett intensivt och kvasisensuellt ögonblick vid säkerhetskontrollen på Tre Remmare.
- Vi gick igenom metalldetektorn samtidigt, säger han med något drömskt i blicken. Hennes Converse snuddade vid min turkosa dansbandskostym.
Med ett namn som antyder såväl spåtantsegenskaper som Barcelonaursprung kan vi inte annat än sucka instämmande. Å andra sidan suckar vi drömmande om politruckerna
Annika Billström och
Göran Hägglund också, så vi kanske behöver hjälp av en
andningspedagog.
*Tillägg* Vi vet inte om Zaida är från Barcelona, men nån av hennes förfäder borde ha varit det. Catalán betyder väl Katalan, eller hur? Alltså från Katalonien. Alltså Spanien. Alltså brevid Andorra. Tänk paella. Är Zaida bra på Paella? Vi vill veta. Vi är grymma på mos.
Ny dösajn men samma goa innehåll
Grabben med Kniv strävar efter att, öhm... ja, du. Hursomhelst har vi uppdaterat designen på vår sida för att bättre konkurrera i ett tufft medieklimat. 24 grader och mulet för att vara exakt. Det är jävligt hårt för oss beduin/inuiter ska ni veta.
Gmk avslöjar: Liten chans att bli japansk kejsare i juli
Gmk kan nu avslöja att chansen att bli Japans kejsare är försvinnande liten under juli månad. Akihito, som innehaft ämbetet sedan 1989 kommer sannolikt att fortsätta med det även under juli. Enligt källor som Gmk har pratat med kommer han dessutom att efterträdas av sin son Hiro om något oförutsett skulle inträffa i juli. Gmks krönikör Michael Nystås är en av hundratals människor i västsverige som blir besviken när han får höra den senaste kejsarrapporten.
- Det är inte särskilt kul att vakna upp varje morgon och inte vara japansk kejsare, och med det här avslöjandet ser man ju inte heller något ljus i tunneln, säger den lille mannen. Vi är ganska många som går och hoppas, och det är klart att vi känner alla att det borde vara dags snart, fortsätter han med darr på stämman.
Vad skulle du göra som japansk kejsare?- Det kan jag ju inte veta, men vara gift med en drottning, invadera Kina och ha svärd ingår väl? frågar han retoriskt.
Har du förberett dig för uppgiften?- Jag har gjort ett fotomontage som visar hur jag skulle se ut som japansk kejsare.
Mikael som japansk kejsareJättefint Micke!- Tack! Jag har också gjort en bild på mig som kejsare, när jag hälsar på vanliga, dödliga japaner.
Man slås av hur autentiska bilderan ser ut, hur har du lyckats?- Det handlar mest om att tro på sig själv och att verkligen gå in för det.
Benny Mosbricka berättar om sitt jävla kneg
Hej på er! Nu har vi en till krönikör på ingång,
Benny Mosbricka. Han är direkt från verkligheten, med attityd och åsikter. Han säger vad han tycker, gör sig inte till och viker sig inte. Hursomhelst, vi introducerar verklighetens talman - Benny Mosbricka.
Tjenis alla! Har ni tänkt på hur förjävligt en massa jävlar beter sig mot vanligt, hederligt folk som jag och kanske du? I dag, när jag var på min lunchrast märkte jag att dom jävlarna hade minskat storlekarna på kaffemuggarna i kaffeautomaten på mitt kneg! Vafaaan?! Det är ju illa nog att de tar tio spänn för lite pissljummet brunt vatten, och att sen förminska muggarna är ju helt förjävligt. Av princip slangar jag kaffet, med en pump som jag har uppfunnit, så jag behöver ju inte betala, men ändå!
Sen skulle jag ringa till syrran på Mallorca från kneget, men då är ju förstås "bossen" där och ska gnälla. Det är ju ett jävla tjat på honom, inte en lugn stund får man! Man måste ju ändå få andas ut lite emmellanåt, eller hur?
Och så var det nån jävel på kneget som skulle komma och förstöra när jag satt och kolla på en jävligt festlig film med några apor som slogs. Då skulle den jäveln komma och klaga, fy fan. Vadå "bristande arbetsmoral"? Jag är väl ingen slav heller?
Satt och lyssna lite på Europe här på kneget idag - vilket jävla drag! Basen går ju genom golvet, ruggigt, ruggigt! Jävligt skönt att de har börjat spela ihop igen!
Nej, se vad tiden flyger iväg, nu är det nästan dags för mig att gå hem. Brukar smita lite tidigare för att hinna lämna in travet innan Irpa på hörnet stänger. Sen blir man ju så jävla trött när man måste jobba så jävla hårt.
Benny
Gummibjörn
Ibland hittar man en bild som på så många sätt illustrerar hur man känner sig som en röd wienergummibjörn. Eller, nåja, det här kanske är den första bilden vi har snubblat över hittills, men bra är den i alla fall. På pricken, liksom. Vi har inte snott idén.
Live aids
För att inte försvinna i den så fruktade medieskuggan har Gmk beslutat att ge sig ut på trasslet(nätet) igen. Vi har kanske inte alltid visat oss från vår mest välgörande sida, men med Live9 eller vad det heter, som sprider sina förvirrande dubbla budskap, är det dags för oss att ta oss i kragen(skjortan är avdammad för detta unika tillfälle) och arrangera en egen festival. Konceptet är enkelt; fyrahundra kritvita artister på dekis sjunger sånger om sina ex, av en händelse samtidigt som lanseringen av deras senaste kopia av deras femton år gamla genombrottsskiva börjar. En artist kanske börjar prata om hur förjävligt det var när han växte upp i Växjö och hur han känner med barnen i Nya Zeeland, eller var det nu kan vara de svälter. En roddare går upp på scen och förklarar att artisten menade Niger. Sen delar ett band, som spelar sina låtar om sina kritvita ex, ut prinsesstårta till de tre första raderna, som en gest för att visa hur gott det kommer vara för barnen, när de får snickers eller massala eller vad det nu kan vara, tack vare konserten.
En artist, med lustig frilla, sjunger en finstämd ballad om ett av sina ex som hon blev ihop med igen och som nu är hennes ex igen, och vädjar om att världen ska tänka på de stackars barnen. Hon flyger sedan hem i sin privata helikopter till Los Angeles för att äta direktimporterad, japansk sushi med ätpinnar av elfenben, på sin nya teakterass tillsammans med en känd, avdankad skådis. En reporter frågar en vit rockstjärna varför inga artister från de drabbade länderna är med. Den vite artisten svarar: -Dom svälter ju, dumhuve.
Låtar som skulle kunna spelas: "One of us is gonna die young", "I will survive" och "Lady in red". Håll utkik, helt enkelt.
Kolla bara:
